Är jag en bedragare?

Känslan av att tro att man är en bluff är inte ovanlig, men varför uppkommer den? Gina Almegård, psykolog på Doktor.se, svarar på en fråga om bedragarsyndromet.

Jag brottas med – vad jag nu förstått – bedragarsyndrom. Jag har kompisar, flickvän, ett bra jobb. Men återkommer hela tiden till känslan av att bli avslöjad som en bluff. Hur kan man hantera bedragarsyndromet? Hälsningar, Niklas  

Svar: Jag kan börja med att berätta du delar din känsla av att riskera att bli avslöjad som en bluff med många andra människor. Det så kallade bedragarsyndromet är vanligt förekommande, om än i varierande grad hos olika individer. Kortfattat kan man säga att det handlar om en diskrepans mellan hur vi upplever oss själva på insidan, jämfört med hur vi betraktas av omgivningen. Ett exempel på en vanlig bedragarsyndrom-situation som de allra flesta kan relatera till, är just när du blir bemött och behandlad som “vuxen” men kanske just den dagen känner dig som ett omoget barn på insidan. Ett annat vanligt exempel är när vi kliver in i en professionell yrkesroll: även om du de facto besitter all den utbildning och kunskap som krävs för befattningen så blir glappet mellan din egen syn på dig själv och hur andra plötsligt behandlar dig stort och ger upphov till känslan av otillräcklighet.  

För att maskera osäkerheten så tenderar vi gärna att posera, vi anstränger oss och lägger till låtsasbeteenden som ska förstärka intrycket av att vi verkligen vet vad vi sysslar med. Vi kan nicka instämmande i en diskussion där vi egentligen skulle vilja ställa frågor, eller låtsas anteckna eller se upptagna ut på alla möjliga sätt för att inte riskera att se vilsna ut. Jag minns när jag själv tog över rollen som handledare för en grupp chefer inom kommunen som redan arbetat tillsammans i ett par veckor med ett projekt. Under min första timme tillsammans med gruppen så framkom det att ingen – INGEN– av cheferna hade förstått syftet med projektet. Men ingen hade vågat ställa frågor av rädsla för att bli betraktad som dum av de andra. När det uppdagades så ledde avslöjandet till befriande skratt och en avväpnande diskussion deltagarna emellan. Och till både ökad trivsel och effektivitet i gruppen.  

Bästa sättet att hantera bedragarsyndromet är dels att arbeta med att stärka sin självkänsla – att bli tryggare i vetskapen om att du duger för den du är och för vad du ger, inte bara för vad du presterar eller för vad du har för bakgrund. Sedan är det bra att komma ihåg att bedragarsyndromet är just ett syndrom – genom att aktivt påminna sig om det kan vara ett effektivt sätt att avdramatisera känslan. Sen är det ofta frigörande att våga vara mer öppen om sin osäkerhet, just eftersom den vanligtvis delas av så många andra. 

Gina Almegård, psykolog hos Doktor.se.

Vad är typ 1-diabetes?

Typ 1-diabetes innebär att kroppens egen insulinproduktion helt eller nästan helt har upphört. Något som kan leda till döden om sjukdomen inte behandlas regelbundet.

Diabetes är ett samlingsnamn för flera sjukdomar, där Typ 2 diabetes är den vanligaste. Det gemensamma typ 1-diabetes har med typ 2-diabetes, som ofta kallas ”åldersdiabetes”, är att sjukdomen innebär onormal blodsockerbalans med åtföljande komplikationer. Vid typ 1-diabetes slutar kroppen att bilda insulin, som är ett hormon som behövs för att cellerna ska kunna ta upp socker från blodet. När det inte existerar får man för mycket socker i blodet. Om inte blodsockret behandlas dagligen så att det kan hållas på en så nära normal blodsockernivå som möjligt, kommer kroppen att skadas. För lite socker i blodet kan akut ge medvetslöshet, medan för mycket socker i blodet på sikt kan leda till att njurarna slutar fungera, blindhet, förlorad känsel, hjärtinfarkt och i värsta fall dödlig utgång.
– Jag tror att det fortfarande finns en stor okunskap om diabetes typ 1, och de allvarliga konsekvenser sjukdomen kan ge, säger Åsa Laulajainen, projektledare på Barndiabetesfonden.

Enligt Socialstyrelsen har 50 000 människor typ 1-diabetes varav närmare 8 000 av dessa är barn. Antalet barn som insjuknar i typ 1-diabetes har fördubblats från 80-talet fram till idag (2018 insjuknade 927 barn upp till 18 år, på 80-talet cirka 400 barn). 
– Varje år insjuknar drygt 900 barn i typ 1-diabetes, men ingen botas. Sjukdomen kan inte förebyggas och vem som helst kan när som helst drabbas den. Därför behövs mer pengar till forskning, säger Åsa Laulajainen, som själv har en son som drabbades av diabetes typ 1 vid ett års ålder.  
– Sjukdomen kräver intensiv behandling med insulininjektioner och blodsockerkontroller dygnet runt. Trots denna behandling drabbas barnen ibland av akuta komplikationer, ibland med medvetslöshet, och på lång sikt finns många komplikationer på nerver och blodkärl och ett förkortat liv.

Förutom typ 1- och typ 2-diabetes finns flera olika former av diabetes bl.a. graviditetsdiabetes, LADA, MODY et cetera, men barn och ungdomar har i 98 procent av fallen Typ 1 diabetes. Enligt NDR, Nationella Diabetesregistret, har ungefär 500 000 personer diabetes i Sverige idag, av dem har 85-90 procent typ 2-diabetes. Det är förmodligen cirka 150 000 i Sverige som har Typ 2 diabetes utan att veta om det.